Kommunens samarbete med den lokala idrottsrörelsen

Anders EricssonI en debattartikel i Dagens Samhälle (12 oktober 2015) vänder sig KD-politikern Dennis Larsson mot den egna kommunens samarbete med den lokala idrottsrörelsen. Elitklubbarna i Luleå – Luleå BC, Luleå Basket, Luleå Hockey samt Luleå Hockey/MMSK – tilldelas 300 000 kr vardera ur den kommunala skattkistan. Debattören, som företräder den politiska oppositionen i Luleå, anser att pengarna bör satsas på breddidrott med fokus på kommuninvånarnas utövande snarare än på elitidrott. Det socialdemokratiska kommunalrådet Niklas Nordström försvarar kommunstyrelsens beslut bland annat med hänvisning till den reklam elitidrotten via sina namn och sina verksamheter gör för kommunen. Detta leder enligt kommunalrådet till att varumärket Luleå stärks.

Det finns flera aspekter på denna händelse, som för övrigt är tämligen vanlig i vårt avlånga land. Inledningsvis är detta en idrottspolitisk budgetfråga för kommunen. Det handlar dels om hur stor tilldelning den lokala idrottsrörelsens alla delar får i budgeten, och dels om vilka prioriteringar som görs mellan olika delar i densamma. Här finns det självklart utrymme för olika uppfattningar inom ramen för en gängse kommunal debatt. I en fortsatt analys av Luleå kommuns samarbete med elitklubbarna kommer vi dock osökt in på frågor som rör sport marketing. Det finns två delar av aktuellt ämnesområde:

Att på olika sätt marknadsföra sin kommun med hjälp av idrotten är en ytterst vanlig företeelse, som kan ta sig en mängd olika uttryck. Här gäller det som kommunpolitiker att göra en grundlig analys och därefter fatta affärsmässigt försvarbara beslut. Det ska på ett generellt plan handla om professionellt utformade samarbeten, som måste kunna tåla en granskning i fullt dagsljus. Transparens ska i sammanhanget inte vara en besvärlig, för att inte säga oönskad utmaning, utan snarare något som legitimerar det hela. Med tanke på att det handlar om skattebetalarnas pengar borde detta vara en självklarhet. Jag har, liksom många andra, vid tillfälle kunnat konstatera att verkligheten inte ser ut på det viset. Det som beskrivs som ett professionellt samarbete till gagn för båda parter visar sig ibland vara en ren subvention från kommunens sida. Det kan bli besvärligt för de ansvariga i kommunen att bli utsatta för dagsljus i det läget.

För kommunstyrelsen i Luleå handlar det om att tydligt kommunicera alla delar av aktuellt upplägg med elitklubbarna, inklusive vilka mål man har satt upp. Det talas om att stärka Luleås varumärke. Hur mäts detta? Hur starkt är varumärket Luleå idag? Vilka värden vill kommunstyrelsen uppnå med hjälp av samarbetet? Vilket tidsperspektiv har man lagt? Det finns skäl att anta att det kan finnas andra målsättningar med aktuellt samarbete. Det skulle till exempel kunna handla om kommuninvånarnas syn i termer av hur nöjd man är med det kommunala utbudet på idrottsområdet. En annan målsättning skulle kunna vara inflyttning av privatpersoner eller av näringsverksamhet till kommunen. Således, vilka övriga mål har Luleå kommun satt upp för nämnda samarbete? Hur mäts och redovisas dessa?

Generellt när det handlar om sport marketing, och hur arbetet inom aktuellt område ska bedrivas, finns det tre nyckelord att hålla sig till – professionellt, ansvarsfullt och långsiktigt. Med tanke på att kommunstyrelsen hanterar skattebetalarnas pengar går det inte att bortse från denna ordning. Det är vidare kommunstyrelsens uppgift att leda saker och ting i bevis, det vill säga att med relevanta fakta legitimera sitt samarbete med elitidrotten. Det är i sammanhanget min uttalade förhoppning att kommunstyrelsen lyckas med det. Huruvida så är fallet blir en fråga för den politiska oppositionen, för lokalmedia och i förlängningen för den lokala väljarkåren att ta ställning till framöver.