Respekten för kompetens

Kompetens är ett nyckelord, eller rentav ett honnörsord i många sammanhang. I ett professionellt perspektiv är kompetensen det som definierar en verksamhet, hur väl den fungerar och hur den uppfattas av omvärlden. Att få sin verksamhet beskriven i termer av bristande kompetens är en ytterligt allvarlig kritik, som inte lättvindigt går att vifta bort. För att inte hamna i en sådan situation gäller logiskt att kunna uppvisa en verksamhet som är rustad med rätt kompetens för sitt ändamål. Inom idrottsbranschen är denna bild ofta tudelad. Här tenderar olika typer av organisationer att ha tillgång till rätt kompetens i en del av verksamheten, medan det brister i andra delar. En förklaring till varför det kan se ut på detta vis finns att söka i ledningens syn på samt respekt för olika former av kompetens. Med ledningen avses här i första hand styrelsen, men även de operativt ansvariga. Denna inkonsekventa syn på kompetens är till stor skada för alla verksamheter den drabbar.

Situationen som beskrivs med brist på adekvat kompetens tar sig i förekommande fall uttryck i att idrottsföreningar, idrottsförbund och även idrottsevenemang saknar den professionella organisation som krävs för att verksamheten ska kunna utvecklas och drivas optimalt. Inte minst den intäktsskapande delen av organisationen tenderar att vara dels underbemannad och dessutom i avsaknad av nödvändig kompetens. Detta samtidigt som behovet av resurser för att kunna driva och utveckla sporten ständigt pockar på uppmärksamhet. Självklart går denna ekvation inte ihop. Behovet av en professionell organisation i ett helhetsperspektiv är lika stort som behovet av den organisation som finns för själva sporten. Det handlar ytterst om en grundförutsättning för att bygga och utveckla sunda verksamheter inom idrottsbranschen.

Som den svenska idrottsrörelsen är uppbyggd är det själva idrotten och utövandet i form av träning respektive tävling som står i fokus. Här är synen på samt respekten för kompetens absolut. Att utveckla och driva sporten inom en organisation kan inte läggas på vem som helst – här är det ofta väldigt noga inte bara med vilken typ av kompetens som krävs, utan även vilken nivå kompetensen ligger på. Inom denna del av organisationen handplockas olika medarbetare, antingen internt eller externt. Samtidigt kan andra delar av organisationen sakna motsvarande kompetens. Det handlar ofta om både brist på kompetens, och samtidigt brist på respekten för att denna behövs i tillräckligt stor utsträckning samt på rätt nivå. Att låta någon utan erforderlig kompetens och erfarenhet hantera marknadsföring och försäljning inom t ex ett förbund eller i en förening är knappast vägen till framgång om organisationen i fråga har några ambitioner. Samma organisation skulle knappast komma på idén att låta en motsvarande person utan rätt kompetens driva och utveckla kärnverksamheten, det vill säga själva sporten. Det borde vara självklart att enskilda kompetenser handplockas, antingen internt eller externt, oavsett i vilken del av organisationen som en plats ska fyllas.

Att en allsvensk fotbollsklubb skulle presentera en ny tränare eller för den delen en nyckelspelare på centrala mittfältet, enbart på basis av att vederbörande har en lång historia och ett stort hjärta i klubben, är en total utopi. Utan rätt kompetens med tillhörande prestationsnivå skulle denne aldrig komma i fråga. Det finns ingen anledning att rekrytering på så otillräckliga grunder ska förekomma i andra delar av klubbens organisation heller. Synen på och respekten för kompetens ska bygga på enhetlighet och genomsyra hela organisationen, inte ta sig olika uttryck beroende på sammanhanget. Här har styrelsen ett tydligt ansvar.