Läktaren måste fyllas i vilket fall

Anders EricssonHärom veckan gick två internationella skidevenemang av stapeln på svensk mark. Vid Kungliga Slottet i Stockholm avgjordes Slottssprinten och i Falun hölls de traditionsrika Svenska Skidspelen. De blågula resultaten uteblev i alltför stor utsträckning, med insatsen av de svenska damerna i Slottssprinten som lysande undantag, där Stina Nilsson slutade trea. I övrigt fick den svenska publiken se gängse norska framgångar blandat med ryska. Möjligen väntat, inte minst beträffande Norge, men det fanns garanterat förhoppningar om svenska framgångar. De svenska rubrikerna förmedlade emellertid mest en bild av skador, sjukdomar, dålig form och allmänt dåligt humör på sina håll. Det går som bekant inte för arrangören att garantera storartade blågula upplevelser, utan besökarna betalar för möjligheter till desamma.

På samma tema kan vi reflektera över de två ATP-turneringar i tennis som spelas på svensk mark varje år, Swedish Open i Båstad samt Stockholm Open. I fjolårets respektive upplaga gick det inte att tala om svenska resultat överhuvudtaget. I Båstad försvann siste kvarvarande svensk i andra omgången; i Stockholm tog sig ingen svensk spelare förbi första omgången.

Med dessa exempel ovan kan vi skönja en tydlig utmaning kopplad till publikrekrytering.  I dessa årligen återkommande evenemang handlar det i det inledande fallet om att fylla skidevenemangen med åskådare, både på befintliga läktare samt utmed spåret. För tennisturneringarna handlar det om att fylla respektive arena med åskådare varje dag under en hel vecka. I förekommande fall utan svensk draghjälp. Det handlar således om att bygga relationen till en publik som uppskattar sporten, till exempel längdskidåkning och tennis, i allmänhet samt det enskilda arrangemanget i synnerhet. Att vara beroende av svenska framgångar för att lyckas sälja ett regelbundet återkommande internationellt evenemang i ett åskådarperspektiv är helt enkelt ingen framkomlig väg.

För att fortsätta resonemanget; den som köper en biljett till finalen i Swedish Open i Båstad när kanske förhoppningen om att få uppleva en svensk viktoria på plats. Eller åtminstone en final med svenskt deltagande. Det finns, får vi anta, en svensk toppseedad spelare i turneringen. Huruvida denna förhoppning kommer att bli en faktisk upplevelse är ett oskrivet blad. Det är en medveten chansning. Skulle det visa sig att den svenske spelaren åker ut ur turneringen innan finalen finns det givetvis en risk att åskådaren fattar ett annat beslut i samband med samma turnering kommande år. Den avgörande frågan är hur viktigt det svenska inslaget är i sammanhanget. Går detta att överbrygga med hjälp av attraktionen i sporten kopplat till arrangemanget i Swedish Open? Det är dit arrangören måste nå. Läktaren måste fyllas i vilket fall.

Samma verklighet möter de olika arenaidrotterna kopplat till det enskilda lagets framgång i ligaspelet. Vi ser en rad exempel på detta varje säsong i olika idrotter. Ett aktuellt exempel är handbollsklubben GUIF, som kämpar med vikande publiksiffror och dito ekonomi. Det kan givetvis finnas flera anledningar till att publiken sviker sitt lag, men resultaten och placeringen i tabellen påverkar utan tvivel utvecklingen i dylika fall. Att vara beroende av medgångsanhängare är många lags utsatta situation, och denna måste brytas. Läktarna måste fyllas med anhängare som krasst sett inte bryr sig om resultatet i en match, utan lojalt finns på plats igen vid nästa tillfälle. Handbollens attraktionskraft i allmänhet och kärleken till i detta fall GUIF i synnerhet måste stå över resultaten. Utmaningen är av samma karaktär som i exemplen kring de internationella evenemangen ovan. Arrangemangen måste vara konkurrenskraftiga på helt egna meriter. Eventuella positiva resultat i form av svenska triumfer i ett internationellt sammanhang eller segrar i favoritlagets matcher är en ren bonus.

För att sammanfatta, det finns ett antal frågor arrangören/föreningen/förbundet måste söka svar på:

Den som gör sin analys och hittar svaren samt därmed även vägen framåt i det tuffa med ack så viktiga (och dessvärre ofta eftersatta) arbetet med publikrekrytering har framtiden för sig. Att fylla läktarna med åskådare till sista plats tenderar inte minst att påverka de andra delarna av verksamhetens försäljningsarbete i en positiv riktning.